Om drygt en månad börjar jag börja jobba igen. På heltid. Vad tänkte jag med när vi la upp den planen? Jag kommer ju gå under av att inte se min bäbis på hela långa dagarna. Hade det inte varit smartare att börja lite smått och vänja sig? Kanske tre dagar i veckan hade varit lagom till en början.
Det kommer säkert bli superbra. Och på den tiden som är kvar kanske jag kommer börja känna att jag längtar efter att jobba istället.
Men just nu. Min lille solstråle.
Och det är alltså inte så att jag oroar mig för hur Nils ska ha det hemma med sin pappa.
Absolut inte. Det är jag. Hur ska det gå för mig! Hur ska jag kunna sitta på min skrivbordsstol och jobba när jag kommer tänka på min bäbis underbara doft och leende. Och undra om han tänker på mig. Och undrar vart mamma tog vägen.
Det kommer säkert bli superbra. För mig. Jo, men det kommer det.
No comments:
Post a Comment