30 år...

Det är faktiskt inte många dagar kvar innan jag blir 30.
30 år.
30 år gammal.

Jag har alltså ytterligare ett par dagar på mig att säga att jag är 29. Något på tjugo, det vill säga. När man är 30 är man något på trettio, vilket lika gärna kunde vara 39.
Barn, man, bil, fast anställning, snart hus. Wake up and smell the vuxenlivet. Jag är ju 30 egentligen!

Är detta något problem egentligen? Jag är ju supernöjd med livet, det kunde inte vara bättre. Jag har allt jag önskar: jag är frisk, alla jag älskar är friska.

Man strävar ju framåt, man vill mer. Man vill bli äldre, för vad är alternativet egentligen? Att inte finnas? Det är nog många som skulle vilja byta. Där ett fortsatt liv inte är en självklarhet. Där varje ytterligare födelsedag är en dröm.
Och vem är jag att klaga? Jag har fått vara med i 30 år (nästan)! Hoppas jag får hänga med i minst det dubbla! Och jag hoppas att vi följs åt!

Tänk att jag ska få fylla 30 år!