Livet och döden

Jag har fått djupa existentialistiska tankar sedan lille prinsen gjorde entré i mitt liv. Varför finns vi till? Varför finns det ondska? Hur mycket kärlek finns det?

Varför finns ondska? Det är så svårt för mig att förstå. Varför vill människor andra ont? Hur började det? Att någon var dum mot någon och fördärvade den personens liv och så gick det i arv liksom? Pay it forward, the crappy version.
Jag såg filmen Mammut för inte så längesedan. Den var hemsk (fast den var bra!). Framförallt för att den tangerar ett ämne som jag vill hävda är det mest ondskefulla som finns. Och jag kan inte ens gå in på det nu för jag blir så ledsen, men ni som sett filmen vet kanske vilket ämne jag menar. Usch, jag bara grät och grät.
Jag förstår inte. Varför finns ondska?

Hur mycket kärlek finns det? Det verkar bottenlöst, vilket återigen gör det så svårt att förstå hur ondska kan finnas. En människa som har ett barn eller 12 barn älskar alla sjukt mycket. Det blir inte 1/12 över till den tolfte, utan snarare <3 X 12

Jag har en teori om att 99% av alla människor som föds är efterlängtade av någon. Oftast är det många fler än bara en någon. Det är några. Någon människa har väntat, längtat och älskat den människan innan de ens har träffats.
Även Hitlers mamma klappade sig antagligen på magen och längtade efter att få träffa den lilla människan som lurade där inne. När hon för första gången höll honom i sin famn lovade hon sig själv att inget ont någonsin skulle hända honom, hon skulle skydda honom från allt. Hur gick det till? Hur kan ondska finnas?

Om jag alltså tänker mig att alla människor (eller 99% då) faktiskt är efterlängtade av någon blir det svårt att inte tycka om alla på något sätt. Om man försöker se alla människor som när de blev hållna i famnen när de grät som barn av någon av de där några som längtat så mycket efter dem är det svårt att tycka illa om någon. Ergo, svårt att sprida ondska.

Detta blev lite förvirrat. Men det stämmer ju väl överens med hur ohyggligt stora dessa frågorna är, hur otroligt svåra och oändliga de är.

Svar på frågorna har jag alltså inte. Och jag vill nog inte komma fram till svar på dom heller för det skulle innebära att jag måste fundera så mycket på det. Och jag vet inte om det egentligen är så bra för mig.