Jag trodde inte att jag skulle ha massa att tid att skriva inlägg här när jag var mammaledig. Men jag trodde kanske att jag skulle ha något att skriva om! Visst finns det massa att skriva om, men då skulle detta snabbt bli en babyblogg. Kanske ska jag skaffa en sån...
Men iom att den lille är hela min värld just nu kan jag lika gärna ge en kort summering över ett sju veckor långt liv. Sorry, men man är ju lite förälskad i det lilla stycket.
What's up med Nils då?
Han gjorde en riktigt imponerande sak 4 veckor och en dag gammal: vände sig från mage till rygg!
Han har tappat allt hår på halva huvudet, ett extremt högt hårfäste nu kan man säga. Roger Pontare looken är rätt söt ändå när man är så liten. Han hade också ett tokigt utbrott av finnar men det har tursamt nog lagt sig nu.
Han ler riktigt ordentligt sedan ungefär tre veckor tillbaka, varav senaste veckan faktiskt innehåller riktiga skratt.
Blicken är riktigt stadig nu, man känner verkligen att man får kontakt med den lille. Det ger det hela en helt annan dimension. Han ser mig!
Han kan hålla i en liten maraccas, även om det inte blir så mycket skak ännu, så håller han i den.
Senaste veckan har Nils hittat handen och bjuder frekvent på partytricket att stoppa in hela handen i munnen. Lustigt nog verkar den smaka riktigt äckligt av grimaserna efteråt att döma.
Nils har också varit på sextioårskalas och fått rykte om sig att vara det lugnaste barnet i mannaminne. Inte ett knyst på hela kvällen trots att ett femtiotal gäster dök ner i Babybjörnen för att titta.
Andra sociala aktiviteter vi har varit ute på är mestadels promenader och fikande hemma och på cafén och hemma hos andra. Ideligen är Nils exemplarisk under dessa tillfällen, för att i och för sig ta ut uppdämda känslor när vi kommit hem. Men det är helt ok.
Sunday, March 14, 2010
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment