3 veckor

Idag är min lille prins tre veckor. Och sicka veckor det har varit. Vänt upp och ner på allt. På hela livet.
Det känns lite som att ha blivit påkörd av ett tåg (ett bra tåg, så att säga) men att vi nu äntligen börjar komma med i matchen. När jag tänker på hur vi längtat och allt vi gått igenom för att komma hit så suddas allt som är svårt och tungt och sömnlöst ut.

Herregud, den vackra lilla bollen till pojke som ligger inkurad i min bärsjal låg inne i min mage. Fram tills tre veckor sedan var han bara en dröm. Drömmar besannas. Mitt hjärta svämmar över, dels över det nya lilla livet och de känslor han väcker. Jag ska ge honom allt. Dels till min underbara man, som jag för alltid är länkad till. Det är fint. Hur man än får sina barn så går det nog inte att likna vid något annat i livet.