Bienvenu!

Petit Mademoiselle Forsell! Det var en punktlig liten jänta! Ska bli spännande att träffa! Grattis till de nyblivna föräldrarna!

Who knows what we'll find, in the end of 09?

Jag har levt hela mitt vuxna liv på 2000-talet. Enkelt kan man kategorisera in barndom på 1900-talet och vuxenliv på 2000-talet. Och nu är det första decenniet överstökat.

Jag går ju mot extremt vuxenliv nu när jag ska få barn upplever jag. Det är lite skillnad på detta nyåret och det som skulle bli år 2000. Det spenderades på hemmafest med lösnaglar och billigast tänkbara bubbel med högsta procenthalt. Jag hade en röd balklänning som gjorde min byst i det närmsta enorm. Ikväll är jag enorm, tung och otymplig som en strandad val, orkar knappt ens byta till linser och kommer skåla i julmust. Men det är ok. Det är mer än ok. Det är mitt val och jag är toknöjd.
Jag känner mig lyckligt lottad som inte firar in ett nytt decennium på samma sätt som det senaste. Jag hoppas att livet ser helt annorlunda ut 2019. Att jag fortsätter att växa (obs, inte på bredden) och förändras. Vem vet vem man firar med då? Jag har förhoppningsvis en tioåring med mig då, och återigen kanske vi skålar i julmust.

Jag blev lite nostalgisk och tänkte sammanfatta mitt liv som det gestaltat sig genom detta millenniums första tio år. Det är en resa som enklast beskrivs genom förändringar i frisyr och vikt, det är uppenbart. Det är uppgång och fall på bägge fronter. Samtidigt.

Om jag genom dessa bilder ska dra en slutsats så är det att jag har varit mycket smalare och snyggare än vad jag någonsin trott om mig själv. Så ska jag lova mig själv någonting, så är det att inte vara så hård mot mig själv, utan att njuta över att vara frisk. Och jag ska tatuera in på min hud, på något uppenbart ställe; färga aldrig håret brunt igen!

God Jul på er!

Hoppas dagen blir fin!

Det är för bra för att vara sant!

Slår in julklappar samtidigt som snön formligen vräker ner. Jag älskar snö!

Dan före dan före dan.

Det är ju himla lyxigt att vara ledig en hel vecka innan jul. Detta måste bli tradition! Hellre det än efter jul. Det känns smartare! Då kan man jobba på att komma i stämning och så blir man inte så stressad.
Har inköpt nästan alla julklappar nu, har två kvar till imorgon. Helt ok!

Sitter med en enorm sats pepparkaksdeg i kylen som jag inte lyckats göra något med. Men vill väldigt gärna göra ett pepparkakshus. Inspirationen vägrar infinna sig. Jag skyller på omständigheterna...

Äntligen hemma?

Sista dagen på jobbet!
Vilken sjuk grej.

Jaha, nu ska jag inte gå till jobbet på ett helt år. När hade man ett helt år ledigt senast? Jo när man var 5 år.
Okej okej, man är inte "ledig", men befriad från prestationer då? Befriad från att gå upp och sminka sig och vara pigg, fräsch och alert varje dag?

Det är ju inte klokt hur vi har det i Sverige faktiskt, vi får betalt för att vara hemma i ett och ett halvt år med våra egna barn. Det är bra grejer det.

Ofunna skatter

På jorden skapas ohyggliga mängder musik varje dag.
När jag ser en film kan det ibland spelas en låt som jag blir besatt av och måste sitta igenom heeeela sluttexten för att få en 2 sekunders skymt av artistens namn och låttiteln. Samma sak på radion, man hör en sprillans ny låt och missar självklart vem som framför den så man får googla på fragmentariska delar av vad man uppfattat av texten. Lyckas inte så ofta.

Det roligaste är nästan när låten är jättegammal, den har funnits och varit fantastisk jättelänge och gömt sig för mig. Man hör den plötsligt och letar rätt på den på Itunes, ljuv musik uppstår.
Det läskiga med detta är att den låt jag utan tvekan skulle kunna ha som favoritlåt har jag kanske inte ens hört ännu. Med största sannolikhet har jag ingen aning om att varken den eller artisten ens existerar. En sån ofunnen skatt!

Det är samma sak med en annan sak jag tänker på ibland. Världens största diamant. Undrar vart den finns just nu. Den kanske ligger djupt inne i ett berg i Afrika och ingen vet om dess existens.

Det är fint på något sätt. Det mesta är alltid ogjort.

Sovande skönheter

Nu är det alltså klart i vårt sovrum, och vi har flyttat tillbaka. Allt ser så glansigt och glammigt ut nu när det är helt utan en skråma. Det gör att resten av lägenheten, med undantag av köket ser lite skabbigt ut. Jag stör mig plötsligt jättemycket på små skråmor på listerna i hallen och takfärgen i vardagsrummet tycker jag numera att det ser ut som om den är rökskadad.

Hur som helst ska jag inte ägna mig åt att klaga, för jag har inget att klaga över.

Vi sover nu i ett rum som är alldeles skinande rent och fint. Och snart ska en liten person flytta in hos oss. Hoppas den kommer trivas. Den har fått en fin säng i alla fall. Känns nästan lite pirrigt, som att få gäster som inte varit hemma hos en tidigare. Man vill ju att allt ska vara top notch. Vår nya inneboende ska få bo i ett palats.


Hade detta varit MTV Cribs hade jag sagt att det är här "the magic happens", men jag förskonar oss alla från det.

Här ska vår nya familjemedlem bo. Lite vitt nu kanske, men det kommer bli mysigare. Här ser ni också vilken fantastiskt vacker utsikt vi har från vårt sovrum.


De sitter inte uppe ännu, men detta är våra tjusiga sängbord som ska upp på väggen så fort vi bestämt hur högt de ska sitta.

Vi bor alltså fortfarande i vardagsrummet...

Snart kommer det upp bilder på vårt nya glammiga sovrum, det ska bara bli klart först. Men min man är ju sjukt effektiv, så det dröjer nog inte länge.

Själv är jag inget fan av det tillfälliga handikappet och tackar högre makter för att man inte har ett jobb som kräver någon större fysisk ansträngning (har dock fått sluta använda sparkcyklarna på jobbet, de är inte lämpade för foglossare). Mardrömsjobbet just nu skulle ju vara dagisfröken (heter tydligen förskolelärare nu, men det är dagisfröken man är, förstår inte vad det skulle vara för fel på att vara dagisfröken). Hur som helst, ve och fasa för att behöva sätta sig på golvet, eller bara ens huka sig ner för att kunna se en ettåring i ögonen.

Jag är sjukt nöjd med tapeten. Vi hade målat hela rummet innan vi skulle sätta upp den. Tyvärr blev det smärtsamt tydligt att det inte var något bra färgval när tapeten och väggfärgen möttes i ett hörn. De rent av skar sig mot varandra. Så det blev att måla om allt, vi tog för enkelhetens skull vit färg. Men det är lite trist, jag är inte så förtjust i att alla rum ska vara vita. Man kan se det som en möjlighet att snitsa till ett annat rum i stället och då ligger nog den i dagsläget vita hallen närmst till hands.

Sängen är numera vit, och till den ska vi ha nya fina sängbord i vitt och guld. Åh, det kommer bli underbart!

Life for rent

Hur ska man leva? Vart ska man bo?

Jag vet inte, känns som om jag står vid ett vägskäl där jag inte kan se mig själv i någon endaste typ av bostad i framtiden. Inte för att jag måste tänka på det, vi vill inte ens flytta. Men jag känner att jag förväntas veta vad nästa steg ska bli. Och jag vet inte. Och någonting får mig att tänka på detta ofta, att jag inte vet alltså. Många verkar veta så säkert att de vill ha ett hus.

Frågan ställs ofta om vi planerar att flytta, och ja, nån gång. Men vi har ingen plan, ingen dröm. Vill jag bo i hus eller i lägenhet? Jag vill bo där jag trivs. Jag vill känna bra kemi.
Så ska man ha råd dessutom. Om man bara visste vad man letar efter.










Jag kan tänka mig allt det här.