Pikkoiset plogginen

Vintern rasat ut?

2012-02-06T21:17:00.003+01:00

Trots att vintern precis kommit på det sätt jag gillar, snön ligger krispig, vit och lyser upp hela världen.
Trots det är jag sugen på att, så att säga, vända blad.
Kom tulpaner, kom kläder i vackra färger, kom barmark och knoppar på kvistar.
Kom vårgardiner.

Om skeletten i garderoben.

2012-02-04T12:26:00.003+01:00

Jag tänker lite på den där boken av Anna Wahlgrens dotter, Felicia försvann tror jag den heter.

Jag har inte läst boken, men har inte kunnat undgå att läsa om boken. Jag har heller inte läst Anna Wahlgrens bok Barnaboken, även om den pga ett extremt reapris på 15 spänn står i min bokhylla. När jag började skumma igenom första kapitlet kändes det bara inte riktigt som min bok. Men den verkar ju ha hjälpt många generationer föräldrar med till viss mån kontroversiella råd så det är väl kanske bra.
Det var inte Barnaboken och Annas uppfostringsmetoder detta skulle handla om, även om jag kunnat spinna vidare om en Youtubefilm på Anna när hon illustrerar sina nattningstips på en liten bäbis gav mig skrämselhicka och hade jag varit mamma till det barnet hade jag skrikit "Bryt" på inspelningsplatsen och roffat åt mig min bäbis.

Hur som helst.

Felicia försvann.
I boken, som ju ska vara biografisk, porträtteras Anna enligt de recensioner jag läst som en ganska så alkoholiserad kvinna. Och hela Sverige är chockade.

Är jag ensam om att inte vara det?

Och då är det inte så att jag på något sätt varit insatt i Annas liv eller leverne på något sätt. Jag har sett henne på TV i olika debattprogram under åren och det är väl så långt mitt "kunnande" om henne sträcker sig. Lustigt nog minns jag att jag såg henne i ett program, kanske var jag runt femton och visste inte vem hon var då, det har jag förstått i efterhand. Men att den kvinnan levde ett "hårt liv" så att säga var rätt uppenbart för mig redan då.
Alkoholism har ju en tendens att liksom färga av sig på en människa, dess röst, ansikte, hy, ganska många delar av kroppen. Om jag som typ femtonåring, utan att ens känna någon alkoholist, kunde plocka upp dessa signaler borde de flesta vuxna nog ändå haja att Anna kanske eventuellt inte var en renlevnadsmänniska.

Eller? Att hon var alkad kan inte komma som en sån stor chock vill jag mena.
Jag önskar Anna och Felicia all lycka i livet och hoppas att de båda tar tag i sina förmodade problem. Kanske var det så illa som boken hävdar, kanske var det inte det, hur som helst, jag önskar dem all lycka.

La cross-trainer

2012-01-15T12:26:00.004+01:00

Vi har en ny familjemedlen som flyttat in.

Den skäms inte för sig och vågar ta plats.

Parkerat sig på första parkett framför TV:n har den gjort också.

Bild från Intersport

Den är bra, sprillans ny och den ska bli utsliten. Mark my words.

Vart tog den söta illla flickan vägen?

2012-01-12T21:13:00.004+01:00

Det är varken konstigt eller särskilt ovanligt men sedan jag blivit mamma ser jag på människor, eller kanske ska jag säga människaN på ett annat sätt. Ni som har barn kanske förstår mig.

En människa är någons barn. Varenda människa är någons barn. Därmed är varenda människa det absolut finaste som finns för någon. Det sötaste, smartaste, charmigaste, vackraste underverk som någonsin skapats på denna jord.
Mitt barn.
Ditt barn.

Och då till det som är skillnaden från innan. Att se bilder på barn.
Som exempelvis just nu, jag tittar på Biggest Looser Sverige. En ung tjej berättar om att hon varit överviktig sedan 7 års åldern, och det eskalerade som 12åring. På tv-skärmen zoomas in på ett skolfoto på en perfekt, fulländad, otroligt vacker liten sexåring. Sexåringen som var allt hon skulle bli. Som finns där inne. Som är någons älskade lilla barn. Som sedan trasats sönder av självförakt och mobbing. Och det brister i mig. Hur fick någon förstöra för den här perfekta, oskuldsfulla lilla varelse? Hur kunde flickan med tofsarna må så dåligt?

Faktum ger varje år ut en kalender. Förra året poserade 12 hemlösa "iklädd" det yrket de drömde om att bli när de var små. I år... Autentiska fotografier på barnet som sedan blev hemlös. My god.

Omslagsbilden är så fin att jag inte kunnat köpa kalendern. Tanken har slagit mig att köpa den för den goda sakens skull och sen slänga den för mitt hjärta brister för den lilla flickan på bilden. Jag skulle inte kunna ha henne hängandes i mitt kök varje dag.

Det är svårt att tycka illa om en enda annan människa när man tänker på att varjer människa har varit någons älskade bäbis.
Det är en ganska bra grej att ha i bakhuvudet faktiskt.

Den är här nu...

2012-01-11T17:18:00.001+01:00

Årets stora högtid! Semlans tid!

Blunda och ät

2012-01-10T19:57:00.001+01:00

Häromdagen var jag tillsammans med ett par vänner på en restaurang med mat från ett medelhavsland. Helt ok mat, ganska kass service faktiskt, men en trevlig upplevelse, jag menar sälskapet är ju det viktigaste. Men inredningen! What's up with dat? Vem inreder medelhavsrestauranger? Finns det nån sorts skola man lär sig sånt i? Jag kan ärligt säga att min kreativitet är alldeles för begränsad för att komma på något ens i närheten så detaljerat. Jag menar dekorativa schabloner, väggmålningar på antikens pelarsalar, speglar fastsatta genom betongskulpturer. Vindruveklasar i plast. Och så vidare. Eller vänta nu. Är det Maria Montazami som knäcker extra?

Nytt år nya tag?

2012-01-03T22:53:00.003+01:00

Fasen vad jag önskar att jag skrev lite mer flitigt här. Det är svårt för saker att lyfta när det inte saker hamnar på pränt.

Dagarna går så fort och man är så trött. Och man sitter på bussen och bara vill läsa. Och när man kommer hem hinner man inte.

Men man vill skärpa sig.

Från alla mina mig...

2011-12-28T16:00:00.001+01:00

...till alla era jag: en god jul (i efterskott, så nu heter det god fortsättning) och gott nytt år!

En trevlig gest

2011-12-15T21:01:00.002+01:00

Jag blev bjuden på julbord idag av ett hotell som ligger i samma byggnad som mitt kontor, ett Clarion Collection. Det var fint, det var gott och faktiskt riktigt bra, trots att det ofta kan vara lite si och så med kvaliteten på lunchbjudningar.

Det var årets andra julbord för mig iom att jag var på kompisknytis förra veckan (för nionde året i rad!) och då var det också gott och lite mer personligt så klart.
Jag brukar sällan tröttna på julmat, och med det sagt menar jag inte att jag är så galen i julmat att jag kan äta hur mycket som helst, utan att det brukar bli, tre, fyra julbord per jul och jag tar min tallrik med det som verkar godast, och så smakar jag på saker som verkar nya och spännande, men så tar jag inte mer sen. Det är min bufféregel, bara ta en gång.
Det finns liksom ingen vinning med att ta två gånger och smocka magen proppfull för att man ju får lov, att man ska maxa pengarna man lagt in. Det blir ju inte godare ju mer man trycker i sig. Det är min medtod, och den funkar bra, jag är tillräckligt proppmätt ändå.

Idag på julbordet var det fullt av folk, som passade på att äta gratis så här veckan innan jul, för det vet vi ju, gratis är gott. Och ett julbord tackar man inte nej till.

Men när jag stod med min tallrik i kön till skinkan och gick mellan alla fullsatta bord av julbordsgäster så kände jag att det fanns ett stort fel med den här bjudningen ändå.
Varför var jag bjuden? Varför var alla andra gästerna i fina, rena välstrukna kläder, folk med jobb på centralt belägna kontor bjudna? Vi behöver väl inte äta gratis på julbord? Mina fat svämmar över.
Nästa år hoppas jag att Clarion collection bjuder på gratis julbord igen. Men jag hoppas inte jag blir bjuden då. Jag hoppas de bjuder en annan grupp människor då. Människor som faktiskt inte äter sig mätta varje dag. Och dom kan gärna ta flera gånger om.

Gnällbältet på kontoret

2011-12-08T20:06:00.002+01:00

Vad ska man göra åt gnällspikarna?

Dom som faktiskt vill att saker och ting inte ska gå bra. Dom som önskar att de lösningar man presenterar dom inte ska funka så de får fortsätta tycka att allt är såååå dååååligt.
Fasen vad dom är hopplösa. Och otacksamma. Tröttsamma.

Men dom är paradoxalt nog också trevliga mellan varven. Men detta träsk de gottar ner sig i, att få gnälla lite här och lite där.

Åh nej, nu hängde sig datorn igen.
No shit Ior.

Jag glömde

2011-12-07T20:23:00.001+01:00

Kom ju på en sak till som jag länge velat kunna göra: rita serier.
Men jag har inte tagit några steg i den riktningen i år. Kanske får bli nästa år.
Mycket som ska hinnas med då!

På bussen i december

2011-12-06T17:00:00.000+01:00

Jag har varit inne på denna boken förut när jag hade utforskat nittitalet på ett högst vetenskapligt sätt.
Men denna gången har jag börjat läsa.

Ang. föräldrar och iphones - igen.

2011-12-06T07:30:00.002+01:00

Jag måste bara tillägga till mitt tidigare inlägg angående iphones.

När jag lyssnade på ett program för barn/tonåringar på radion i lördags så var det en pojke som skickat in ett mail och undrade vad han skulle göra för han var så ledsen för hans pappa sms:ade och facebookade hela tiden.

Just saying.

Och jag kastar inte första stenen, vill bara väcka tanken.

Fantastiska låttexter #4

2011-12-05T21:12:00.002+01:00

Då var det dags igen.

Och nu tar jag en låt som väldigt länge, alltså i många år, kanske ett decennium (och kanske lite för alltid) var min favoritlåt. En av de låtar som gjort mest intryck på mig hittills och framför allt dittills.

Låten kom ut 1997 och gjorde stort intryck på mig som var en late bloomer. Jag hade inte upplevt någon himlastormande kärlek vid det här laget, men jag hade haft min beskärda del av olyckliga betuttningar. Och den här texten, den fick mig att hoppas på att en dag få mitt hjärta krossat. Har man åtminstone fått sitt hjärta krossat en gång så har man åtminstone fått uppleva kärlek. Så är det när man är tonåring, dramatik är något fint, sorg och elände är skönt.

Och nu i efterhand när jag fått mitt hjärta krossat hela en endaste gång så tänker jag ändå att det var skönt att ha varit med om. Och vilket fantastiskt soundtrack till hjärtesorg detta ändå är.

Jewel - Foolish games by Jo_Bidjoba

Jewel - Foolish Games

Där jag kom ifrån lyssnade man inte på Jewel, man lyssnade på NRJ och MTV. Så när jag fann den här låten så blev den liksom min alldeles egen. Jag insåg väl ungefär där hur skönt det kunde vara att inte behöva traska i samma fotspår som alla andra hela tiden. Och jag vet, det finns inget radikalt med den här, det är inte klassens enda punkare vi snackar om, det är inte klassens emo, det var klassens pluggis-clown som hittade en alldeles egen smörballad om brustet hjärta.
Men det var hemligt nog för mig. Och den var fin. Och det var piano. Och hon red in på en häst. Och hon var inte så snygg.

Texten i sin helhet:
Foolish games / Jewel, 1997

You took your coat off and stood in the rain,
You're always crazy like that.
And I watched from my window,
Always felt I was outside looking in on you.
You're always the mysterious one with
Dark eyes and careless hair,
You were fashionably sensitive
But too cool to care.
You stood in my doorway, with nothing to say
Besides some comment on the weather.

Well in case you failed to notice,
In case you failed to see,
This is my heart bleeding before you,
This is me down on my knees, and...

These foolish games are tearing me apart,
And your thoughtless words are breaking my heart.
You're breaking my heart.

You're always brilliant in the morning,
Smoking your cigarettes and talking over coffee.
Your philosophies on art, Baroque moved you.
You loved Mozart and you'd speak of your loved ones
As I clumsily strummed my guitar.

You'd teach me of honest things,
Things that were daring, things that were clean.
Things that knew what an honest dollar did mean.
I hid my soiled hands behind my back.
Somewhere along the line, I must've got
Off track with you.

Well, excuse me, guess I've mistaken you for somebody else,
Somebody who gave a damn,
Somebody more like myself.

These foolish games are tearing me apart,
And your thoughtless words are breaking my heart.
You're breaking my heart.

You took your coat off,
Stood in the rain,
You're always crazy like that.

Släpp nappen. Släpp snuttefilten. Släpp sargen.

2011-12-03T12:06:00.004+01:00

Det finns en sak hos vår generation som skär i mitt hjärta. Jag tycker inte att jag är bakåtsträvare och gudarna ska vet att jag älskar min iphone. Men jag tror med hela mitt hjärta att det finns en poäng med att lägga den ifrån sig oftare än sällan.

Det finns en hel värld därute att upptäcka om vi bara någon gång höjde blicken från vår touch-skärm.
Så fort vi hamnar i en kö, går på toa (ja, det finns studier som visar att majoriteten av appar laddas ner på toaletten), medan vi äter, medan tjejen kollar på skor. Och rätta mig om jag har fel, jag trodde de flesta egentligen tycker facebook ofta är lite tråkig? Varför så viktigt att få senaste uppdateringen då? Och vem skulle sätta sig och spela världens absolut tristaste spel Alfapet tillsammans med sin familj? Varför är det då så roligt på telefonen? Om man satt och drömde sig igenom skolan, varför känner man att man tvångsmässigt måste googla sig till kortfattad information kring vafasen som helst, vad hände med att fundera och resonera?

Att bara stanna upp någon gång och inte göra någonting, inte ta in ny information, inte läsa en blogg, spela ett spel, kolla fejan. Jag är fullkomligt övertygad om att det är i tristess kreativitet föds. Om vi aldrig bara stannar upp i ica-kön och tänker en tanke hur ska vi kunna skapa allt det där nya? Hur ska vi kunna komma på något nytt? Att bara titta sig omkring på sina medmänniskor, höra deras samtal se på barnen som leker i sin fantasi på bussen, det är också underhållning. Vart tar vi vägen när vi blir totalt osynliga för varandra.

Och apropå barn. Det är här det fullkomligt svämmar över för mig. Det är katastrof, det är hemskt.
Att ha en iphone fastklistrad i sin handflata när man umgås med barn är snudd på lika illa som att vara berusad i min värld. Man är där, men man är inte där. Man sitter på lekmattan brevid barnet men man är inte där. För barnet är inte tillräckligt kul och intressant för att få uppmärksamheten. Och barnet är inte dummare än att det fattar detta. Om man måste sitta och spela wordfeud för att stå ut med att vara med sitt barn kanske man inte borde ha barn?

Vilken bild har våra barn av oss, av oss som föräldrar och av oss som vuxna? Att det är okej när man är vuxen att sitta och inte lyssna på samtalet i vår familj? Att det som vuxen är viktigt att vara konstant underhållen, att minsta stund i väntan måste maximeras. Att det är tråkigt att rita med sina barn.

Jag var hos doktorn häromdagen. I väntrummet med mig satt en kvinna i min egen ålder med en sjuk fyraårig dotter. Dottern var trött och så snäll. Hon satt i en stol och stirrade rakt framför sig. Ibland frågade hon sin mamma hur länge de suttit där. Och ibland frågade hon om det var lång tid kvar. Mamman mumlade "Vet inte" varvat med suckar och kommentarer om att de väntat alltför länge. Stackars mamman faktiskt. Att sitta där med sitt sjuka barn. Det är klart att hon måste få fly in i sin iphone under heeela tiden de satt där. Inte en sekund släppte hon blicken ifrån den förrän doktorn kom och ropade in dem. I en kvart kanske.
När jag kom ut från min läkare och sedan skulle vänta på att ta prover satt mamman och den fina dottern även där. Flickan gick runt från stol till stol och provade dem allihopa. Mamman satt och glodde ner i sin iphone.
När jag kom ut från provtagningen och skulle vänta på resultatet satt de där igen. Mamman var där utan att vara där. Inte ens med ett sjukt barn kunde hon lägga ner den. Efter ytterligare tio minuter förbarmade den fina mamman sig. "Kom, gumman, ska jag visa dig en sak". Flickan hoppade upp i sin mammas knä och mamman satte på barnprogram på sin iphone.

Är det bara jag som tycker detta är en otroligt sorlig utveckling? Vad hände med att prata med sina barn? Om tio år kommer samma mamma böna och be hennes dotter om att prata med henne. Hon kommer undra varför dottern inte vill äta middag med dom utan alltid sitter i sitt rum framför datorn. Hon kommer undra varför dottern inte kan bete sig på släktsammankomsterna.

Och så har vi så svårt att få ihop våra liv. Vi behöver matkasse och städhjälp. Istället för att sitta brevid och iphona medan sitt barn leker kanske man kan byta lakan tillsammans och leka att det nya påslakanet är ett hav som böljar? Som exempel bara. Byt ut hälften av tiden med iphonen till praktiska göromål så kommer du aldrig ha tidsbrist.
Wake up and smell the coffee eller nåt.

Livet är det som pågår medan du iphonar.

Kamerabling.

2011-11-27T23:07:00.001+01:00

För några veckor sedan köpte vi ett nytt kameraobjektiv. Klart man hoppas på underverk, men vi har väl å andra sidan inte en kamera av den kalibern heller.
Men ändå, det är ett uppsving och en nytändning. Visst, det är en period av inlärning och övning som förhoppningsvis kan ge färdighet, men det blir redan skillnad.
Rolig investering!

På bussen just nu

2011-11-17T07:46:00.001+01:00

Den är hittills mycket bra. Många oväntade twister jag aldrig kunnat förutspå. Inspirerande och smått ouppnåligt för en föfattar-wannabe som jag med 6600 skrivna ord i bagaget. En sån här bok hade jag gärna skrivit...

Och i lurarna på repeat: Adele. Mein gott!

Det är vägen som är mödan värd

2011-11-13T22:18:00.003+01:00

Saker jag vill ha gjort i mitt liv:

Lära mig spela superfint på piano. Ackord, komp, skalor, klassiskt, vackert. Jag skulle kunna njuta av mitt eget pianospel. Jag har tagit ett kliv i den riktningen i år: jag har införskaffat ett piano. Nån gång ska jag ta mig tid till lektioner också.

Skrivit en bok. Jag vill ha ett budskap som jag förmedlar i mina ord, mina ord på pränt. Sen behöver ingen, absolut ingen läsa den. Jag har tagit ett kliv i den riktningen i år: Jag har skrivit 6000 ord på min NaNoWriMo nu! Den är inte bra, den handlar inte om något ännu, men ändå, det är ett första steg.

Spårvagn genom memory lanes.

2011-11-11T17:27:00.001+01:00

För en gångs skull åker jag spårvagn hemåt. Det är väldigt härligt att göra det då och då.
Det fina med vagnen till skillnad från bussen är att vagnen snirklar sig genom stan och bussen åker på leden.
Det känns näst intill lite sorgsamt att åka genom staden, min stad. Jag brukade känna till varje millimeter av dess kullerstensbelagda gator. Men nu ser jag kringleden och tunnlar istället.
Efter jobbet ska man skynda sig hem, rakaste snabbaste vägen (fördel bussen) men göteborgaren i mig behöver halka på glashala lövgögar titt som tätt.
Och det är inte så att jag ångrat mig, jag skulle inte vilja byta tillbaka, aldrig!

Men ändå skulle jag vilja ha kvar en liten bit av min innerstadskaka lite till.

Inte mästerkock

2011-11-10T21:09:00.003+01:00

Hörrni.

Jag är ingen mästerkock. Och detta är på intet sätt ett känsligt erkännande från min sida, snarare ett solklart konstaterande.

Men jag gör är grym på goda mellanmål och jag är en snitsig soppkokerska.

Två typer av rätter på min repertoar. Men dom kan jag åtminstone göra bra.

Jag är kär...

2011-11-08T17:37:00.002+01:00

...i en fantastisk idé. Jag har redan förlorat 7 hela dagar i detta projekt! Måste med på tåget!
Häng med!

Du ska alltså skriva en roman på 50 000 ord under November månad. Du har tre veckor kvar! Klara - färdiga - gå!

http://www.nanowrimo.org/

Nu börjas det!

2011-11-07T20:06:00.002+01:00

Och kanske längtar jag till och med lite...

Av jordärtskocka är du kommen

2011-11-03T18:30:00.002+01:00

Åh underbara, fula, knöliga jordärtskockor från svärmors ekologiska trädgård. Soppan blir så god och oemotståndlig.
Med såna smärtsamma konsekvenser blott timmar senare.
Vill man äta gott får man (och omgivningen...) lida pin.

Tillsammans är vi starka!

2011-11-02T16:29:00.002+01:00

Det är så fint av alla rökare som drar sitt strå till stacken i att begränsa den globala konsumtionshysterin genom att blockera alla ingångar till Nordstan med inte bara en mänsklig mur utan även en rökridå!
Flash mob när den är som bäst!

Töntigt gnäll

2011-10-31T20:26:00.001+01:00

Men det här med att vrida klockan fram och tillbaka, vad är det för dumt påhitt egentligen?
Det är bara ett störigt moment som man måste hålla reda på och som kan ställa till det för folk.

För det första ska man ha koll på fram eller tillbaka.
För det andra, exakt när man ska genomföra själva vridandet.

Och den stora frågan, vad är det bra för? Nu har vi alltså vridit tillbaka klockan en timme, klockan sju på morgonen är egentligen åtta. Fem på eftermiddagen är klockan sex. Detta ger att dagsljuset nu helt och hållet koncentreras till kontorstid. Precis när man kommit in på jobbet blir det ljust och det håller i sig lagom till fyra fem, när man går hem, för att citera min son, det är "möök". Becksvart, är nyansen.
Tadaaa!

Höst i huvudstad

2011-10-30T20:48:00.001+01:00

Vi har uppenbarligen börjat veckopendla till Stockholm på sistone. Det har varit fantastiskt härligt och gått så otroligt smidigt att resa med en ettochetthalvtåring, men det får nog ändå bli en paus nu. Man blir lite trött av att resa...
Tåg är ändå färdmedlet som går vinnande ur striden som överlägset bästa. Framförallt går inte barnvagnen sönder under resans gång...

Jag har aldrig...

2011-10-28T22:52:00.001+02:00

...haft särskilt mycket svarta kläder. Tycker det blir lite trist att många ofta väljer det svarta av bara farten. Men det är nåt med denna hösten som gör mig sugen på det.
Mera svart. Så får det bli.

VAB

2011-10-27T22:53:00.002+02:00

Premiär idag, min första vab! Och imorgon blir det min andra. Även om idag inte direkt var en hel dag, jag jobbade ändå till halv två, men sen hem och ta hand om niagara fallen från näsan.
Imorgon måste jag också hålla mig hemma, man kan inte skicka iväg en liten till dagis som måste snytas varannan minut.

Sedan bär det nog ändå av till faster i Stockholm igen.... Där kan man allt vara sjuk!

Fantastiska låttexter #3

2011-10-26T20:25:00.002+02:00

Då var det dags igen...
Denna gången ska jag inte tråka ut er med en hel tradig visa, utan det är enkom en strof (i en i övrigt mycket bra låt iofs) som jag vill belysa.

Textraden är väl i och för sig inte något jag själv känner igen mig i, men jag har sett det hända, på andra. Det är lite av en universell sanning på något sätt. Och det är sorligt, och det funkar även åt andra hållet (kanske är det där jag fått min släng av sleven i så fall). Och varje gång jag hör denna strof så drar jag en suck och tänker, ja så är det.

Emmylou Harris - Easy from now on (Susanna Clark & Carlene Carter Routh, 1978)

Strofen jag tänker på är en del av refrängen: "It's gonna be easy to fill, the heart of a thirsty woman. Harder to kill the ghost of a no good man."
Ja, bannemej, det är det. Man ser dom, de brustna, de brutna, de som går på ytterligare en nit när de äntligen tagit sig ur den första. Hur lätt det är att vilja slappna av, lita på någon, hoppas igen. Men samtidigt, det där gamla spöket sitter som intatuerat på ryggraden som ett konstant minne av vad som kan hända och man sover med ena ögat öppet så att säga. Kanske en dörr på glönt dessutom.
Saker folk gör mot varandra alltså...

Texten i sin helhet:

There he goes gone again
Same old story's gotta come to an end
Lovin' him was a one way street
But I'm gettin' off where the crossroads meet
It's a quarter moon in a ten cent town
Time for me to lay my heartaches down
Saturday night gonna make myself a name
Take a month of sundays to try and explain

It's gonna be easy to fill
The heart of a thirsty woman
Harder to kill the ghost of a no good man
And I'll be ridin' high in a fandangled sky
It's gonna be easy; It's gonna be easy from now on

Raw as whip but clean as a bone
Soft to touch when you take me home
When the mornin' comes and it's time for me to leave
Don't worry 'bout me, I got a wild card up my sleeve

It's gonna be easy to fill
The heart of a thirsty woman
Harder to kill the ghost of a no good man
And I'll be ridin' high in a fandangled sky
It's gonna be easy, It's gonna be easy
It's gonna be easy from now on

Det här med surrogatmammor...

2011-10-25T21:41:00.003+02:00

Det väcker många tankar.
Jag tittade såklart på SVT serien "Barn till varje pris" igår. En väldigt välgjord produktion måste jag tillägga.

Det är alltså ett par i serien som vänt sig till en förmedling i Mumbai som förmedlar surrogatmammor för att få sin dröm om barn uppfylld. Jag vet inte ifrån vem ägget och spermien härstammar ifrån, men det är inte surrogatmamman som bidragit med ägget om jag uppfattat det hela rätt. Kanske är någon av de blivande papporna den som bidragit med spermabiten.

Och jag vet inte om jag tyckt att det var skillnad om de hade en amerikansk surrogatmamma. Kanske, nån annan känsla får jag. Är hon inte lika utsatt? Är hon inte lika utnyttjad? Det är ju fortfarande en kvinna som ställer sin kropp till förfogande.
Men det här med att betala någon pengar för att bära ett barn, man köper verkligen ett koncept. Är det en win/win verkligen. Är det prostitution? En kropp till salu. Först ett embryo till salu, sedan en ugn.
Man liksom skapar ett barn man sedan kan adoptera?

Det finns ju kulturella aspekter, kanske är sådana här frågor inte så allvarliga i andra delar av världen, vad vet jag.

Som sagt det väcker otroligt många frågor. Jag vet inte vart jag står. Jag känner bara att det blir så otroligt krångligt. Ska det vara så krångligt att komma till världen? Och vart går egentligen gränsen mellan barnets rättigheter och den påhittade rätten till ett barn. Men det är klart att jag önskar att alla kunde få sin stora önskning uppfylld. Och jag betvivlar inte att någon av dessa människor blir en underbar mamma eller pappa.

Åh, jag vet, det är så känsligt det här. Såna känsliga frågor. Och vad vet jag, jag har aldrig stått där och övervägt alla alternativ. Alla alternativ som prövats innan till sist detta alternativ återstår. Men man kan inte bara ha den här debatten mellan människor som har svårt att få barn. Alla människor måste få vara med och uttrycka sig, det är ju vi tillsammans som ska komma överens om vad som är rätt och fel, vad som ska få vara ok och inte. Även jag, som sitter här och skriver med ett litet skatteverk sovande i sin säng ovanför mig. Även om det gått bra för mig så är jag inte fri från en magkänsla.
Jag får dra detta i min egen långbänk lite till. Men jag önskar alla familjer i programmet ett stort lycka till i förverkligandet av den stora drömmen.

Finn ett rätt

2011-10-23T23:16:00.001+02:00

Tänk att en liten älg på handfatet kan vara resultatet av tusen uppfyllda drömmar.

Hösten är på riktigt här nu!

2011-10-20T20:16:00.001+02:00

Och vet ni hur jag vet det?

För det är bröllopsdag och det var definitivt en underbar höstdag!

Fantastiska låttexter #2

2011-10-17T21:38:00.005+02:00

En kollega till mig, man, singel, runt trettiofem, får mig att tänka på denna låten nästa varje dag. Och det är jag så tacksam för, för detta är en fantastisk låt! Vad han (ovetandes) gör som triggar igång mitt minne är att säga att det antagligen blir en helt vanlig dag idag igen.

Som bisats, men kanske av vikt för mitt intresse i denna låt är att jag själv har i flera år brottats med känslan av att inte kunna identifiera vad som egentligen är "en vanlig dag". En viss typ av upprepning: man går upp, äter frukost, jobbar, hem igen, äta, TV, visst, ramen är samma. Men en helt vanlig dag? Ingen är den andra lik!

Abba - The day before you came (Andersson/Ulvaeus, 1982)

För ungefär 8 år sedan blev jag tillsammans med min man. Denna sång tänkte jag mycket på då. Dagen innan. Dagen innan allt! Vad gjorde du då? Dagen innan Olof Palme sköts, vem minns den? Dagen innan de gjorde graviditetstestet som var positivt. Dagen innan de träffade den där personen som skulle visa sig förändra hela ens liv.
Jag har tänkt och tänkt, och redan från början var det kört! Jag kom inte ihåg. Den dagen är utraderad från kartan. Visst fanns det ett före, och det är mycket minnesvärt. Men just den där dagen (en vanlig dag?) är ett töcken.

En annan orsak till varför detta är en fantastisk låt är det tidsdokument den är. Kolla på Dallas, röka cigaretter, läser böcker av Marilyn French, "letters to be read", liksom, högar av brev, kanske ett fax till och med, det kan man bara föreställa sig. Det stinker svunnen tid, det stinker 80-tal. Bara det att tåget kommer i tid liksom...

Det är alltså i detta fallet hela låten som jag tycker är det bästa med texten om ni hajar vad jag säger. Inte bara en enskild strof alltså.
Det skulle vara det där om den sjunde cigaretten då....

Texten i sin helhet:

The day before you came (Andersson/Ulvaeus, 1982)

I must have left my house at eight, because i always do
My train, I am certain left the station, just when it was due.
I must have read the morning paper going into town
And having gotten through the editorial, no doubt, I must have frowned.

I must have made my desk around a quarter after nine
With letters to be read and heaps of papers waiting to be signed.
I must have gone to lunch, at half past twelwe, the usual place, the usual bunch
And still on top of this, I am pretty sure it must have rained,
The day before you came.

I must have lit my seventh cigarette at half past two
And half the time I never even noticed I was blue
I must have kept on draggin through the business of the day
And without really knowing anything, i hid a part of me away

At five I must have left, there's no exception to the rule
A matter of routine, I have done it ever since I finished school.
The train back home again, undoubtedly I must have read the evening paper then
Oh, yes, I'm sure my life was well within its usual frame
The day before you came

I must have opened my front door at eight o'clock or so.
And stopped along the way to by some Chinese food to go
I am sure I had my dinner watching something on TV
There's not I think a single episode of Dallas that I didn't see.

I must have gone to bed around a quarter up to ten.
I need a lot of sleep and so I like to be in bed by then
I must have read a while, the latest one by Marilyn French or something in that style
It's funny, but I had no sense of living without aim.
The day before you came.

And turning out the light, I must have yawned and cuddled up for yet another night
And ratteling on the roof I must have heard the sound of rain.
The day before you came.

Knut i magen

2011-10-17T19:51:00.001+02:00

Har återigen varit världens sämsta mamma mellan kvart över sju och halv åtta på morgonen. Morgonstressen och det tidigare nämnda dagislämnandet tär på mig. Jag blir dr Jekyll och Mamma Hyde direkt.
Så om jag var en ettåring som inte vill ta på sig byxorna eller borsta tänderna i exakt det ögonblick det passar min mamma så skulle inte jag lyssna på mig själv eller mina "hot" och förmaningar heller.
Barnet blir glad av att bli lämnad på dagis, tror jag det efter den behandlingen.
På jobbet framför datorn bränner tårarna i ögonen.

Sedan på lunchen inleder kollegorna en diskussion om ockupationen av Wallstreet och om hur föräldrar tagit död på sig själva och sina barn för att de inte fann nån annan utväg ur fattigdom och svält.

Och pojken i Ljungby... En fyraåring som blivit mördad i en skogsdunge...

Näe fy. Det var många känslor idag.

SJ

2011-10-16T21:51:00.001+02:00

Ooohh, ett inlägg om SJ, vart ska det sluta?

Jag tror ni blir överraskade:
Tåget upp till Stockholm i fredags kom fram femton minuter tidigare än utlovat.
Tåget hem avgick tjugo minuter försenat men ankom Göteborg exakt när det var beräknat från början, körde in tjugo minuter alltså.
Tåget hem hade förlorat sin restaurangvagn/serveringslucka då bjöd SJ på gratis fika till alla passagerare.

På det rent personliga planet (och utan inblandning av SJ) var vår resa fantastisk. Vår prinskorv är en liten fröjd på alla sätt, resesällskap inräknat. Måste erkänna att det var jag som tröttnade först på hemvägen.

Han gör allt för att hålla humöret uppe och vara en solstråle. Behövde inte ens ta fram nöd-dvd på hemvägen trots att han var rejält sömnig.
En sån resa! Finns redan en inbokad repris...

Söders höjder

2011-10-15T22:18:00.001+02:00

Hälsar på min fina svägerska i Stockholm. Det är en härlig stad att vara i. Jag kan inte påminna mig om att jag någonsin sett Stockholm i annat än underbart väder. Inte ens mitt Stockholmsbesök som präglades av min gallsten drog bort uppmärksamheten från solgasset.
Det är en ganska stor skillnad mellan min älskade hemstad och huvudstaden.
Vädret.
Jag skulle vilja träffa den människan som besökt Göteborg tre gånger på ett år och inte fått uppleva tre olika sätt att bli blöt på. Den människan borde köpa en lott.

Det finns många fler skillnader.
Antalet människor är exempelvis otroligt många fler. Och hur mycket mer stressade de är. Och i vissa fall, hur många fler som är lite mer bajsnödiga. Men också fler rika. Fler kreativa. Fler kungliga. Fler "kända".
Åtminstone synbart bättre integration.
Fler nischade affärer. Fler scondhand-butiker med integrerat café. Fler butiker med ekologiska produkter.
Lite fler centrala lekplatser. Roligare kulturhus.
I mångt och mycket är det alltså fler och mer av det mesta.

Och varför älskar jag Göteborg? Varför älskar så många människor Göteborg?
Jag vet inte, det är jag som frågar här, och gudarna ska veta att jag undrar ibland. Men det är något visst. Som en liten hemlighet som viskas i ditt öra varje steg du tar på den knaggliga, regnvåta kullerstenen och som får dig varm i hjärtat, som säger att detta är hemma.

En liten paus

2011-10-12T12:05:00.001+02:00

En dag varannan vecka är jag ledig. Så lyxigt har det varit i två månader nu. Redan nu förstår jag inte hur jag överlevt tidigare!
Det är fantastiskt! Man är en snällare mamma, man blir lite mer tålmodig, bättre kock, piggare, inspirerad, avslappnad!

Och i höstsolen på lekplatsen kan man plötsligt koppla av och inte fokusera på vad klockan är hela tiden. För denna dagen står på nåt sätt utanför alla andra måsten, det är en bonus dag!
Tack för den Sverige!

Hej hej, leverpastej

2011-10-11T22:31:00.003+02:00

"Hej då dagis! Heeeej då dagiis! Hej dååå daaagis!" ropade prinskorven i flera minuter i riktning mot dagis när vi cyklade därifrån idag. Det är en underbar känsla. Att lyssna på en sån liten. Sin alldeles egen liten. Som kan prata. Som kan artighetsfraser.

Vi cyklade ner till havet och tittade på båtarna en stund. Båtarna som simmar. Båtarna som har ratt.

Och när vi cyklade där ifrån...
"Heeej då haaavet! Hej dååå haaavet! Heej då haaaveeet!".

Häpnadsväkt

2011-10-11T22:22:00.002+02:00

Jag fascineras, nästan dagligdags, över bloggkommentatorer (haha, nej inte mina egna, de lyser med sin frånvaro; men det finns tre olika orsaker till det; jag är inte känd, skriver inte provocerande, har i snitt fem läsare per dag)
Var får dom all tid och ork ifrån? Hur tyar dom? Sitta framför datorn och gå i taket för minsta lilla mening en främmande människa skrivit.
Och att sitta och (miss)tolka och vända och vrida på allt, det måste kräva otrolig energi.
Hade jag utsatts för någonting vareviga dag som gjorde mig förbannad så skulle jag försöka göra något åt det och ta bort det inslaget i mitt liv. Jag hade blivit ledsen över att spendera så mycket av min lilla ovärderliga fritid på dåligt humör. Att man medvetet söker detta är mer outgrundligt än svarta hål.

Varför läser man en blogg som skrivs av en människa som provocerar en så mycket? Vari ligger belöningen? Vad får man ut av det? Varför inte bara sluta läsa om bloggaren nu är så hemsk och dum?

Jag imponeras så av många av de stora bloggarna som har två olika typer av followers; de som intresserar sig för det som skrivs/delar värderingar/vill bli inspirerade/tycker bloggaren är en bra skribent och de som bestämt sig för att allt som skrivs betyder något annat/är kroniskt missunnsamma/känner hat/vantrivs med sitt eget liv/tar bloggarens ord som direkt personlig kritik på det egna livet/ är en vidrig, elak människa/tusen ytterligare obegripliga anledningar. Men ändå, bloggaren fortsätter och får än större beundrarskaror, fortsätter utveckla sitt språk, fortsätter våga tycka något om saker och ting. Det gör mig glad! Grymma är ni UnderbaraClara och Malin Wollin exempelvis. Ni skriver precis vad ni tycker, ibland håller jag med men inte alltid, men nästan alltid är inläggen proffsiga och genomtänkta. Coolt! Bara för att de skriver och jag läser är de inte allsmäktiga över mig, men det kan få mig att fundera över vad jag själv står i oljka frågor. Och de får mig underhållen.

Så, en uppmaning till alla som slösar sin egen tid och gömmer sig bakom löjliga alias: Sluta läs då!

Fantastiska låttexter #1

2011-10-09T20:29:00.005+02:00

Jag tänkte jag skulle dela med mig av mina favoriter när det gäller låttexter.

När jag lyssnar på musik lyssnar jag oftast väldigt noga till texten. Ofta är det texten som är det avgörande tycker jag, speciellt när det gäller om man blir berörd eller inte. En fantastisk röst skulle väl i och för sig kunna sjunga in en inköpslista och få publiken att gråta, men oftast är det orden i sig som får mig på fall eller inte. Det måste inte vara en hel låt, det kan ibland röra sig om en enda talande strof som biter sig fast och betyder något för just mig.

En fantastisk låttext måste inte vara väldigt djup eller dramatisk, jag gillar när man kan hitta otroliga inslag av humor (gör sig bäst när det inte är avsiktligt :) ) eller något lite tillspetsat. Subtilt kloka ord gillar jag också och av någon underlig anledning gillar jag när låttexter har mycket biblisk symbolik.

Så utan further ado, jag ger er mitt första exempel på mina bästa låttexter:

Monica Törnell - Vintersaga (Ted Ström, 1984)

Varför:
För det första: denna låten är en enda lång to-do-lista för mig. Jag vill någon gång i mitt liv ha gått på bio i Pajala.
För det andra: "kärleken går på billigt vin".

I övrigt, sicken poesi! Vem kommer på strofer som "En kusttanker som stampar genom drivisen i Kvarken.
Ett träningspass på Ullevi i dis."?

Texten i sin helhet:

Vintersaga

En kusttanker som stampar genom drivisen i Kvarken.
Ett träningspass på Ullevi i dis.
Gränsstationen i Torneå, en gumma på en spark.
Landsorts fyr där snöstormen drar in.
Tät snö som gloppar i Mariabergets backar.
Hett och svett på Statt i Härnösand.
En tradare i snörök mellan Kiruna och fjärran
flämtande ljus i Visby hamn

Det är då som det stora vemodet rullar in
Och från havet blåser en isande, gråkall vind.

I Malmö rispas dimman av färjornas sirener
Och på andra sidan sundet börjar världen.
En ensam Volvo sliter i motvinden på Tjörnbron
Bion i Pajala ger "Den sista färden"
Lapplandspilen råmar som ett vilddjur genom natten
Gårdarna släcker sina ljus
Ett stormpiskat Marstrand ber sitt Pater Noster
Stockholm city svajar i sitt rus

Det är då som det stora vemodet rullar in
Och från havet blåser en isande, gråkall vind.

Tradarfik i Docksta i motorvägens skugga
En överdos på Skärholmens station
Insnöade gårdar nånstans på Österlen
Och fyllan växer till på Mommas krog
Frusen törst i kön till stadspuben i Luleå
Frusna drömmar uti monarkin
Kärleken får leva mellan nattskiftet och drömmen
Kärleken går på billigt vin

Det är då som det stora vemodet rullar in
Och från havet blåser en isande, gråkall vind

En liten påminnelse...

2011-10-07T15:38:00.002+02:00

Livet är skört. En av prinskorvens dagiskompisars pappa har dött i veckan.
Hur händer sånt som inte får hända? Och hur överlever man?

Jag blev lite till mig faktiskt.

2011-10-06T21:50:00.001+02:00

Det är den största regnbåge jag sett. Speciellt själva bågformationen var så tydlig och enorm. Det var en speciell syn.

Som synes var det till och med en dubbelbåge.
Jag började förstå vari mystiken kring regnbågar ligger. Man kan förstå att det var speciellt för ett par tusen år sedan när världen fortfarande var svartvit när folk såg en sån här färgglad sak trona upp sig över himlen. Det är klart man kommer på en bra story om den...

Whaz up with dat?

2011-10-06T17:50:00.001+02:00

Har noterat de senaste åren att många profilbilder på exempelvis Facebook har en kakelbeklädd bakgrund.
Tagna på hemlighuset alltså.

Varför välja dasset som studio? Av alla rum? Känns inte det som att man liksom tar udden av poängen med bilden?
Man står i badrummet och fiffar sig på fredagkvällen. "Oj! Vad snygg jag blev" tänker man, och inget fel med det, det kan man väl få tänka? Och att vilja föreviga detta, för sin egen skull, och tja varför inte till och med sprida det vidare är väl fritt fram. Jag diggar inte jante, go for it bara! Men inne på toa? Gå ut i hallen åtminstone!

Jag hajar, man står framför en spegel, ljuset är bra, man kan se sig själv i spegeln när man lyckas få till en perfekt fisktrut. Men att hela glamorpiffet ska förknippas med toastolen är så synd.

Och ytterligare ett tips från coachen: halva bilden bör inte bestå av armen som håller kameran!

Här står...

2011-10-05T22:48:00.001+02:00

Ett stycke livsmening... En liten kärleksbägare.

"Pappa älskar dig!" sa han mellan blodpuddingtuggorna idag.
Pappa var inte hemma tyvärr och det var oklart om han med "dig" menade mig eller om det var ett direkt citat av pappa. Spelar det roll?

Hämtalämnahämtalämna

2011-10-05T22:42:00.002+02:00

Finns det nåt mysigare än att hämta på dagis? En liten prinskorv med finurlig min gömmer sig på gården. Samtidigt är det inte en svår match att få med sig honom hem.
"Hej då barna" ropar han och vinkar genom att öppna och stänga handen. Om det finns några barn kvar vill säga, man är inte bättre än att man ofta bara har två barn att välja bland när det blivit dags att hämta. Å andra sidan går han inte mer än tre dagar i veckan så sååååå mycket skäms jag inte.
Jag ska inte sticka under stol med hur lyxigt det är att gå tidigare från jobbet dessutom...

Lämna då? Det lämnar övrig mysfaktor att önska faktiskt... Usch så otrevlig man är när man vräker av kläder och cykelhjälm från det lilla barnet i tamburen. Fröknarna får en frånvarande hälsningsfras utan ögonkontakt. Sedan parerar man mellan att försöka få kram och puss innan man går trots att han bara vill springa in och leka och att han inte ska verka ledsen och följa med hem.
Puh, man vänjer sig väl. på det hela taget går nog detta rätt bra ändå!

Je sui

2011-10-03T22:21:00.001+02:00

Det är lite jobbigt att vara existentialist. Hissnande och förtjusande. Som en tonårsförälskelse. Men man har ju bara en chans på sig! En möjlighet att få ut det bästa och mesta (eller vad vet jag om den saken egentligen...). Att maxa! Jag har nyligen fått förstå vikten av att inte glömma bort att det kan finnas mer än ett rätt när det gäller saker och ting. Hoppas det stämmer. Jag gillar ju att ha rätt...

Skabbigt...

2011-09-30T21:23:00.004+02:00

Nu är det höst igen och på hösten kommer boandet. Man vill se om sitt hus. Och med man menar man jag.

Sedan vi köpte hus har vårt (och med vårt menar jag mitt) införskaffande av magasin med inredningsinnehåll ökat med ca. 90%. Tidigare kanske jag köpt en eller två om året men på toaletterna (vad gör dom där inne?) och i högar vid sängen ligger åtminstone ett tjugotal. De ska fungera som inspiration. Den uppgiften uppfyller dom i ca. 10 % av fallen. Mycket enkel matematik ger att jag kunde struntat i att öka på inköpen av tidningarna; summan av inspirationen är konstant.

Vissa artiklar visar bilder på helt fantastiska hem. Hem där folk har inrett enorma badrum med spegelväggar och glashyllor med rader av cowboy boots framför. Hem med en planlösning som kan rendera utlösning. Med en takhöjd som ger en svindel. Fantastiska, unika hem.

Andra artiklar (ca två per tidning) porträtterar dötråkiga hem. Och dessa hem är tyvärr överrepresenterade i inredningsjournalistiken. Det kallas Shabby Chic. Något tristare, blekare och opersonligare får man leta efter.

Shabby Chic innebär att du målar allting vitt. Allt ska vara vitt, glasflaskor, tyger, sänggaveln, handfatet, bord, stolar, filtar, dockor, afrikanska masker, mattan, fiskbensparketten, guldspegeln, skyltar av drivved med text på, teakhyllan. Allt allt allt.
Du tar en vanlig möbel,. gärna lite snirklig, och så målar du den vit. Sedan draperar du den i vitt tyg och slipar lite på hörnen så den inte ser nymålad ut. Då är den shabby. Och tydligen chic.

Tydligen blir det hemtrevligt, personligt och mysigt om allt är vitt. Jag fattar inte den kopplingen riktigt. Det ser ut som en bagare har nyst mitt i barkisbakandet. Det är inte hemtrevligt, det är inte personligt, det är vitt. Det är ingen unik idé, det är vitt. Det är inte kreativt, det är bara vitt.

Bilden lånad härifrån.
Det är inte min tekopp faktiskt.

Vuxenpoäng!

2011-09-29T20:00:00.002+02:00

Har varit på mitt livs första föräldrarmöte. Självisk som jag är (hade jag varit man hade jag "tagit för mig") såg jag till att få en vuxenanpassad stol.

Det var skoj att få veta lite mer om vad prinskorvarna gör på dagarna. Och en kollega hade varnat mig för att man kan bli rörd. Men inte jag inte...

Like a breath of fresh air.

2011-09-25T21:14:00.005+02:00

Livet är gott just nu. Ni vet, det går upp och det går ner.

Och efter alla turer
hit och dit så ser man till slut mönster. Det går nu när man är så gammal att saker kan bilda mönster. Nu har jag ju varit stora tjejen i ganska många år ren.

Livet är som en enda stor lunga. En lunga som tar enorma andetag. Och för varje inandning kommer en utblåst och det är den här rytmen som är mönstret.
Ibland andas man in i ett skönt och lugnt andetag. En suck av avkoppling liksom. Sen är det som en enda brinnande låga av eldandning som bränner och stressar.

Men det lustiga mönstret som jag vaskat fram är liksom ett sånt där tyg med vävt mönster. På baksidan så är det som ett negativ av framsidan. Det kan kännas så ibland att när jobbet är uppsidan av tyget så blir fritiden baksidan (och med baksidan menar jag exempelvis att man är för krasslig för att träna, man har ett bombnedslag hemma som man inte fixar att ta i tu med och blir sur så fort man kommer hem, man är för trött när man kommer hem för att göra annat än att mysa med sitt barn fram tills läggdags, man är pank). När allt är frid och fröjd i hemmet är baksidan av tyget på jobbet (och det betyder alltså att man längtar hem så mycket att man har svårt att hitta motivationen framför det ergonomiska tangentbordet med muspinnen).

Balans då. Rytmiska andetag, lagom djupa, ända ner i magroten. Det kanske inte är så upphetsande ändå...

11 september

2011-09-11T14:15:00.002+02:00

Ja, det är dagens datum. Ett av världens mest kända datum kan man tänka. Och som svensk har vi ännu mer händelser att minnas, även dem otrevliga.
Idag tänker jag såklart på alla offer i USA, det påföljande kriget i Afghanistan med alla de civila offren där, Anna Lindh och hennes barn (särskilt som även deras far dött för några år sedan). Många har orsak att känna sorg idag.

För egen del är dagens datum inte bara förknippat med sorg, på ett sätt är datumet även på ett sätt en förutsättning för min existens.
Det är mina föräldrars bröllopsdag.
Visst kan man leka med tanken att jag skulle blivit till även utan att mina föräldrar gift sig men jag tror ändå det har en viss signifikant betydelse.

Trettiofem år idag alltså. Enkel mattematik ger att dagen för terrorattacken var deras tjugofemte bröllopsdag. Detta gjorde att jag faktiskt var tillsammans med min familj när detta rullades upp på nyheterna. Vi höll som bäst på att duka upp tårta med TV:n på i bakgrunden. Och som för det flesta kommer minnet av vad jag gjorde denna dagen för alltid finnas kvar.
Att Anna Lindh avlidit i sviterna av attacken på henne fick jag veta i kaffekön på Högskolan i Borås.

Jag hoppas inte på fler såna här "minns du vad du gjorde när".

Störst, bäst och starkast

2011-09-06T20:40:00.003+02:00

Visst att man ska trivas mer och mer med sig själv med åren. Men om man tycker att man blir mer och mer narcissist med åren?

Vad gör man åt det? Hur gör man något åt det?
Det är moment 22 alltihopa, en narcissist är ju nöjd med sig själv ändå liksom.

Ge mig en stege. Har en rätt hög häst att hoppa nerför. Fasen, jag är ju så rädd för hästar.

Nej, så illa är det inte. Jag är en blandning mellan en narcissist och en självhjälpsbok. Malin Wollin och Dr. Phils första hopplösa fall. Spara och Slösa. Karius och Baktus.

Skönt att vara så mångbottnad. Och inte alltför nöjd med mig själv. Fulsnygg innifrån och ut.

Tänään outfitti

2011-09-06T15:21:00.002+02:00

Get used to it...

Om innebandy

2011-09-04T21:39:00.001+02:00

Jag spelar innebandy på söndagarna. Jag har gjort det ett par år i samma härliga lag. Vi är runt fjorton kvinnor mellan 28 och 60. Det är ingen hemlighet att just innebandyspelandet är det som hållit mig på en åtminstone godtagbar konditionsnivå.
Det finns många orsaker till detta. Dels är det ju regelbundenheten, det går aldrig för långt mellan träningspassen och sommarlovet är typ sex veckor, vilket inte är tillräckligt långt för att förfalla.
Dels är det laget. Har man gett sig in i leken måste man komma. Man kan inte svika laget. Jäkligt bra morot.
Och det viktigaste: det är inte så att vi är där på kafferep. Dom här tjejerna tar det på allvar. Snacka kan man göra efteråt i omklädningsrummet.
Och jag blir så himla glad. Det är så fint. Alla kommer dit, det sista man gör på hela helgen, nån annan får natta barnen, det blir ingen middag, inget söndagsmys. Istället blir det en timmes hårdträning, blåmärken, sträckningar, svett.
Och efteråt går vi ut till parkeringen där det står ett gäng Volvobilar i kombimodell med en barnstol på vardera passagerarsäte.
Det är så rart på.

Janne.

2011-08-28T21:19:00.000+02:00

Vad ska jag bli när jag blir stor?

2011-08-28T12:16:00.001+02:00

Är jag inte gör gammal för att aldrig bli fri den tanken?
Det känns nästan lite som att jag väntar på att en dröm skall utkristallisera sig och då äntligen ska alla bitar falla på plats. Men jag vet inte ännu. Jag vill på samma gång tusen saker och ingenting.

En sak har jag alltid vetat att jag velat och den drömmen slog in. Den ligger just nu och sover middag i en liten spjälsäng endast iklädd blöja en våning ovanför mig.

Men mera! Jag vill ha fler drömmar att jobba för! Kom till mig och säg vad du vill, du är för långt bort för att jag ska höra...

Bygger bo #2

2011-08-27T12:43:00.001+02:00

Ja jösses.
Loppis idag igen. Reningsborg i Frölunda fick besök av oss och några tusen till. Det lite avlägsna läget har inte tillräckligt avskräckande effekt, det är uppenbart.
Dagens skörd: framförallt, leksaker. En dockvagn, två grisar, en ambulans, en träorm totalt hundralappen.

En stoppad stol och en taklampa fick följa med i möbelväg. Och så nån bricka och nån mässingskandelaber och kanske en julgardin på det så är saken biff!

Nöjd som 17

2011-08-26T20:16:00.003+02:00

Vill visa upp några av fynden.

Det är alltså stolarna som är de nya fynden här och inte det lilla barnet.

(Jag vill nu också ta tillfället i akt att ursäkta de suddiga bilderna som publiceras här gång på gång. De beror inte på att jag fått Parkinsons utan att blogg-appen som jag använder laddar upp bilderna i en väldigt dålig upplösning eller nåt, däför ser de alltid lite tråkiga ut. Men om du kisar så blir bilden kanske bra?)

Allt bara faller på plats nu, det är en härlig känsla. Gillar det här med att saker får ta lite tid och vi har bott in oss. Det kan bli nåt av detta tror jag.
Den andra spegeln kanske får bo i vårt sovrum, vi får se, känna på det antar jag...

Bygger bo

2011-08-25T20:52:00.003+02:00

Det blev sex stolar! Och två speglar! Sex stolar var tillsammans billigare än vardera spegeln. Det är lite tokigt faktiskt... Men vi är nöjda! Ett steg närmre ett hemlikt hem.

Inga scarves alltså, men jag fokuserar på att hitta drömscarfen nu och inte nån kompromiss.

Härmis!

2011-08-24T22:07:00.006+02:00

Som sagt vi måste inreda vårt hem. Och imorgon är det dags för nätauktion här. Jag har "bestämt" mig för ett par stolar som vi vill ha.

Medan jag surfade runt i katalogen fastnade mina ögon på ett fantastiskt objekt. Hermès scarves. Två stycken i en liten fin, fulländad orange ask.
Det har sedan ett par år varit lite av en våt dröm att en dag äga en äkta Hermès scarves.
För några år sedan vågade jag mig in i en Hermès boutique. Och drömmen skenade iväg. Tills jag tog mig en titt på prislappen och hade det varit en tv-serie då hade man hört ljudet av en grammofonskiva som hakade upp sig.

En dag, då ska min dröm gå i uppfyllelse. Jag har lämnat porslinsdrömmarna bakom mig nu, jag har allt jag behöver på den fronten. Nu är det scarves. En sån samling det kan bli!
Och antagligen kommer jag botanisera här under ett par år som det kommer ta mig att gå igenom dom alla och slutligen bestämma mig för vilken som kanske en dag kan bli min...

Den här...?

Eller, hallå! Den här?

(Alla bilder är tagna från detta fotogalleriet)

En ansenlig mängd av motiven har med hästar att göra på något sätt. Och trots (eller är det kanske på grund av) min hästskräck så tycker jag att dom är så vackra! Tänk vad vackert ett betsel kan vara bara det är avtecknat och guldfärgat på en sidenscarf. Jag tror detta kan tas från kognitivterapi-budgeten som ett led i att jag ska förlika mig med hästar, stall och ridning och inte från förlustelsebudgeten. Mmmm, detta är för min hälsa, mitt välbefinnande på sikt. En investering.Det kanske till och med går att dra det på sjukförsäkringen?
Vilken tur!

Måste bara...

2011-08-22T22:32:00.001+02:00

Visa en så sån mysig bild på lördagens kräftskiva. Det ser så harmoniskt och bullerbyaktigt ut.
Riktigt så var det kanske inte (under kvällen krossades ett vinglas, maken blev nerkräkt av barnet, en blomkruka flög i golvet osv...) men ändå; en sån livsfröjd att ha fina vänner!

Alla kom tyvärr inte med på bilden och de rastlösa barnen har redan lämnat sina korvmedbrödtallrikar. See the bigger picture, please...

Baskilusker

2011-08-22T17:06:00.001+02:00

Prinskorven har gått på dagis i två dagar. Ni hajar vart jag är på väg. Snoret rinner, det är svid i halsen. Host host, atjitji prosit...
På mig! Det är jag som är sjuk. Jag som varit där i två timmar!
Stackars mig!
Vård av sig själv, det är den nya vab:en. Vass.

Husfrid

2011-08-21T13:27:00.001+02:00

Det är exakt ett år sedan vi köpte detta huset och drygt ett halvår sedan vi flyttade in.
Man kan tänka att man hinner bo in sig rejält på ett halvår, men nej, se så behöver det inte vara. En heltidsarbetare och en föräldrarledig är lika med två dödströtta småbarnsföräldrar när barnet nattats vid klockan åtta. Långa perioder händer ingenting, följt av en period av stor lust i kombo med tunn plånbok.
När pengarna sen går till bilreparationer och gräsklippare och sånt så tappar man lätt sugen.
Men nu, nu står vi på randen av två riktiga inkomster. En markant ökning. En kännbar ökning. Det har börjat bränna i fickorna redan innan lönen tjänats in, vi vet ju att den kommer! Åh lycka!
Inga mer gamla solkiga flyttahemifrån-mattor, välkommen solkiga sprillans nya småbarnsfamilj-matta!
Inga mer ihoplånade klappstolar från 1976 som matsalsmöblemang, välkommen auktionsfyndade matchande stolar i jakaranda (OBS, har gått händelserna lite i förskott här, på torsdag är dom kanske våra).

Jag tror också det är lite av en höstkänsla som spär på det, man vill mysa och hänga hemma, klart då att man måste ha nya krukväxter!
Kanske lika bra att vänja sig vid tunn plånbok ändå...

Det är nog höst

2011-08-19T17:18:00.001+02:00

Men det är också fredag!

Jag måste skärpa mig...

2011-08-18T22:53:00.001+02:00

Varför lyckas jag ändå inte illustrera fler inlägg när jag ändå har den däringa iphonen...?

Inskolning

2011-08-17T20:40:00.002+02:00

Lille N har tagit första steget på karriären idag.
Inskolningen har börjat och vi satt alltså ett par föräldrar på dom höga barnstolarna och såg på när barnen skolades in.
Som barn rusar man in, kollar av, vem är här, vad är det för rum, vart går den dörren, hur hårt kan man banka denna leksaken mot väggen. Som förälder går man in, på nån annans jobb, territorium, profession och träffar folk man inte vet ett skvatt om och gärna inte tappar ansiktet för helt och fullt vid första träffen. Jag har aldrig ens gått på dagis själv och därmed aldrig varit inne på ett, kände mig som en elefant i porslinsbutik.

Vem skolas in egentligen?

Du är vad du läser

2011-08-16T17:14:00.001+02:00

Det blev en bra läsesommar faktiskt!
Läste ut "Älskade syster" av Joyce Carol Oates som jag tyckte var grym. Som en konstinstallation nästan.

Håller just nu på med två böcker parallellt, "Dyngkåt och hur helig som helst" av Mia Skäringer och "Veronica bestämmer sig för att dö" av Paulo Coelho.
Parallellandet funkar fint, de kompletterar varandra rejält. En på bussen och en i sängen...
Och så är det ju det där med Mia Skäringer va... Hon talar till mig. Eller får hon mig att tala till mig? Spelar roll.

Om att gå på bröllop.

2011-08-15T20:21:00.003+02:00

Det är så fint med bröllop.

Jag är väldigt förtjust i hela grejen. Att man vill gifta sig, man vill att ens närmaste ska vara med och bevittna det hela, man planerar hur länge som helst för att denna dagen ska bli så speciell och vacker. Är det en drift man har?

Det finns väldigt få saker i våra liv som vi bjuder in deltagare till nuförtiden. Visst man har födelsedagskalas, men det "händer" ju liksom inget på själva kalaset. Fyller år gör man på ett klockslag, som inte ens behöver äga rum under själva kalaset. Dop är däremot ytterligare en "sak", cermoni, som man bjuder in människor som betyder något för en för att vara med på den speciella dagen. Begravning också.

Som sagt, det är få tillfällen. Det är nog därför jag tycker det är så fint. Man tillåter sig vara högtidlig, offentlig med känslor, man festar över generationsgränserna.

Och så finns det en sak som jag tror är poängen med själva traditionen. Att man själv ska ryckas med i all lycka och förälskelse, man ska påminnas om sina egna löften och de bästa dagarna i livet. Som att man själv får bevittna sitt eget bröllop en gång till och komma på vad det var man egentligen lovade varandra.

Det är fint. Så är det bara.

Viva äktenskapet!

<3

Jag tar fredag

2011-08-12T17:29:00.002+02:00

Från det här:

Imorgon

2011-08-12T06:45:00.002+02:00

Nu är det dags för bröllop igen. Imorgon smäller det på Smögen!
Deg är så roligt med bröllop och att folk vill gifta sig tycker jag!

Viva kärleken!

Man jobbar

2011-08-11T12:59:00.002+02:00

...och förlorade lite inspiration. Men den kommer tillbaka, lovar!

Fyra och en halv vecka

2011-08-06T22:43:00.001+02:00

Ja, jädrar i min låga vad man flängt land och rike runt.
Har varit hemma totalt fem dagar under min fyra veckors semester, misstänker starkt att nästa års semester kommer att se annorlunda ut.

Hur som helst. Hemma!
Och: på måndag är det dags att ställa klockan igen.

Prinsessan på ärten

2011-07-29T07:02:00.002+02:00

I en våningsäng på ett risigt vandrarhem i Ockelbo mår man inte som en prins. Njet, inte ens i närheten.
Det som skulle bli stället att vila ut på innan brudtärneuppdraget goes live blev istället stället där man låg och vände och vred sig på betongkudde i det kvavaste rummet i manna minne.

Det är lätt att förstå att Daniel och Victoria inte träffades i Ockelbo utan istället på nåt glassigt gym på Östermalm. Hade Daniel bott kvar i Ockelbo hade han aldrig blivit prins.

Jag är ledsen att säga det Ockelbo, visst ni har en underbar sjöutsikt men det finaste med stan hittills var vägen hit och- misstänker jag- vägen härifrån.

Aouch, det här var kanske lite hårt efter ett tre timmar långt besök i stan, men ta Gotland exempelvis, dom hade mig på "Hello".

Oslo

2011-07-23T20:45:00.003+02:00

Även jag står mållös inför vad som drabbade norrmännen igår. Det går in i hjärtat när man tänker på den skräck ungdomarna måste upplevt. En så utstuderad handling av ondska är svår att föreställa sig.

Det blir kanske en av de händelser som man alltid minns vad man gjorde när man nåddes av nyheten.

Jag hoppas innerligt att detta var sista gången vi fick sådana här nyheter.

Av jord är du inte kommen

2011-07-21T23:03:00.001+02:00

"Det är nästan lite konstigt", säger A medan hon stökar iordning köket efter maten.
"Man slänger fisk i komposten...och så blir det jord."

Det är så fint sagt. Det är en väldigt liten kommentar i det stora. Men samtidigt en stor kommentar i det lilla.

Den tangerar hela vårt kretslopp, vår stund på jorden, vår konsumtion och vår nedskräpning.

En fisk som blev jord.

Jesus kunde inte gjort det bättre själv.

Arty farty på Österlen

2011-07-20T22:38:00.002+02:00

Idag har vi fått oss lite konstintryck till livs. Vi har allihopa varit på Wanås slott i Skåne för en enorm konstutställning i den fria urskogen. Där träden, kullarna och stigarna både är kanvas och del av motivet.
Verken var Bland annat av självaste Yoko Ono.
Och hon är inte så dum den där fru Ono skulle det visa sig. Eller vad sägs om en allé med äppleträd där besökarna får hänga upp sina önskningar i?

En promenad runt stigarna roade även lillprinsen som fritt (nästan) kunde utforska konstverken.
Den här blev favoriten. Varför, är nog inte svårt att förstå.

På det hela taget en superfin utställning, kan varmt rekommenderas om man är i krokarna.

Inte bara connecting people...

2011-07-19T21:27:00.001+02:00

Det fanns en tid då Nokia var känt för annat än mobiltelefoner.

Från allra första början var det faktiskt ett pappersbruk i en liten finsk stad vid namn Nokia men ganska snart började de tillverka gummi.
Resultatet av den tillverkningen kan vi fortfarande se på fötterna på min ettåring: Ett par 35 år gamla gummistövlar.

Tjusiga va?

Sommar är...

2011-07-19T11:54:00.001+02:00

...att iklädd kjol, huka sig ner vid sitt barn för att hjälpa honom få på sig en cykelhjälm, och därmed tillåta en brännässla leta sig ända in i härligheten.
Sen kan Ida sjunga om gröna kohagar bäst hon vill.

Maid of honor

2011-07-18T23:35:00.001+02:00

Min dröm är ju att vi hade varit ett gäng med exakt likadana klänningar i samma färg som såklart matchar buketten och slipsar och förrätten, helt enkelt, allt som har en färg.
Nu får jag hålla tillgodo med endast mig själv, men försöker ändå på eget bevåg färgmatcha så många och så mycket som möjligt. Tror utan att ha sett något hittills att jag lyckats hyfsat.

En annan dröm är ju fluffet och rosetterna. Måste ju ge er en uppdatering om hur skrädderiet går och då får jag väl visa den enda del som hittills är helt klar. Och det kan vara den viktigaste. Och drömmen om rosetterna går i uppfyllelse.

En stjärtrosett alltså. Låtsas att klänningen har samma färg som den så får du ett hum om vår slutdestination.

Semesterprojekt

2011-07-14T12:55:00.001+02:00

Har fått äran att vara tärna på ett bröllop denna sommaren.
Med tanke på min underliga kroppsform upplever jag det som enklare att sy en ny klänning än att springa mig svettig och ångesttyngd i stadens alla butiker. För fin vill man ju vara, eller snarare näst finast. Det finns bara en kvinna som ska stå i strålkastarljuset en sån dag och hon ska få göra det själv!

Så, mössen har börjat, spänningen och förväntningarna stiger. Hjärtat sitter i halsgropen när första saxtaget i tyget ska göras.

Nåt sånt här ska det bli men med lite modifikation. Men jag har hjälp av ett proffs, så det ska nog gå bra!

Fotbollskväll

2011-07-13T21:16:00.001+02:00

Det vore otroligt skoj att se svenskorna i finalen. Så kom igen nu!

Den vidunderliga kärleken

2011-07-12T23:26:00.001+02:00

Jag har fått många frågor om hur det är att ha barn egentligen på sistone. Frågan ställs främst av unga kvinnor och med en antydan till barnalängtan.

På ett sätt kan jag vara fel person att svara för jag tycker det är snudd på oförskämt fantastiskt alltsomoftast. Sen lever jag tämligen jämställt med min man och det gör saker och ting såklart enormt mycket enklare. Sen har vi inte haft nån småbarnskris heller (ta i trä) av nån anledning.
Med detta inte sagt att vi bara svävar fram på rosa moln, icke. Det är såklart mycket som är svårt. Och jag ska inte släta över de två första månadernas livsångest, men kanske var det vårt lågvattenmärke, kanske "fick vi vårt" då.

Vad jag vill berätta om att ha barn är ändå kärleken och dess banala yttranden.

Ponera att du älskar hallon.
Liksom, det är det bästa du vet. Du går förbi ett snår med hallon och bland alla grenar hittar du ett (1) endaste saftigt, rött, stort, fulländat hallon. Det finns alltså inga fler, bara detta ensamma hallon.
Din drift av kärlek till barnet raderar bort din önskan att omedelbart proppa i dig nämnda hallon, istället letar du upp ditt barn och erbjuder underdånigt det ensamma hallonet från din handflata som vore det ett silverfat. Huruvida barnet äter upp det eller mosar sönder det är ovidkommande. Du vill hellre erbjuda det till barnet än att smaka på det själv.

Det är en knapp uppoffring, att få dela med sig till sitt barn av allt som är fint i livet. Det är så otroligt skönt tillochmed, att få vara lite mindre kissnödig och bara spänna av. Allt handlar inte om mig själv längre.
Tack gode gud.

Eller...?

2011-07-12T10:35:00.001+02:00

Eller blir det kanske nån av dom här istället...? Jag menar 850 sidor är ändå 850 sidor...

En liten stund av lycka.

2011-07-11T12:40:00.001+02:00

Känner ni igen dom ögonblicken?
Liksom en liten stund i livet där alla parametrar överstiger ens förhoppningar. Och dom gör det plötsligt. Vilken är en av orsakerna till lyckan.
Plötsligheten och överstigningarna av förväntningarna.
Men huvudingrediensen är alltid människorna. Så fina dom är. Dom andra människorna.

Sommaren är påbörjad.

2011-07-10T13:00:00.001+02:00

Vi stressar, packar, städar, tvättar, vattnar blommor och stryker i rasande takt. Allt för att kunna slappa och ta det lugnt.

Och så blev det. Vi fick plats all tre tillsammans med allt livsnödvändigt i vår förorts-Volvo.
Barnet sover med slokande nacke som skulle orsakat kronisk nackspärr på honom om han varit vuxen.
Nu är vi på väg. Hej sommar, får vi vila upp oss hos dig ett tag?

Semester!

2011-07-09T23:30:00.001+02:00

Det blev semester som ett lyckligt slut på en saga. Äntligen. Nu är det bara jag och mina prinsar tillsammans med våra familjer.
Det känns som att lillprinsen fattar att nu, nu har något bytt skepnad. Nu börjar något härligt. Han är snäll glad och sprallig.
Han vet liksom.

Semester?

2011-07-08T08:37:00.001+02:00

Ja, den ska börja idag. Än så länge känner jag mest av stress. Stress av att hinna med allt jag måste idag och stress över att varje dag av semestern redan känns spikad. Semestern ska väl handla om att ta dagen som den kommer? Jag vet att det egentligen inte är så (att varje dag är spikad alltså) men jag kanske skulle önska att ha mer tid hemma nån gång. Önska att semestern var åtminstone två veckor till.
Det jag önskar mig mest är tid med Nils och tid för läsning. Då blir det nog rätt bra!

Jag köpte den för flera år sen, men med tanke på att den är 800 sidor lång har andan inte fallit på ännu. Har jag läst ut den om fyra veckor så kan man utgå ifrån att semestern var lyckad!

Jag kallar det:

2011-07-05T17:32:00.001+02:00

Ett fashion statement.

Fjärde juli

2011-07-04T22:00:00.001+02:00

Vi fick äran att fira USAs nationaldag tillsammans med amerikaner. Det var en riktigt härlig trädgårdsfest. Tyvärr verkade Nils vilja ha sina föräldrar för sig själv och sprang

gång på gång ut på gatan. Han kunde heller inte somna så till slut fick vi vifta med den vita flaggan och åka hem.
Kanske lika bra, vi är så otroligt trötta. Kom semester!

Att bryta upp

2011-07-01T17:08:00.001+02:00

Det var en som sa upp sig här idag. Ville nånting annat, ville åt nåt annat håll kanske, vad vet jag.
Jag tror sånt kan vara bra för oss andra när det händer, man stannar upp och reflekterar lite.
Det är väl därför som det är så smittsamt att göra slut eller flytta och få barn och sånt.
När man ser att andra kan tänker man kanske att man själv inte måste traska på i samma banor

Överlag tror jag nya banor är bra, bryta upp, skaka om tillvaron litegrann. Men man ska heller inte vara rädd för att stanna kvar.
Men man ska göra antingen eller av de rätta skälen.

Sommarkvällar

2011-06-30T07:45:00.001+02:00

Ikväll blir det lite fest. Sommarfest. Härligt!
Det är rätt galet vilken skillnad det är på att leva på sommaren. Man har mer av den energin man önskar sig hela året. Det är så ljust och varmt. Man blir lättare!

Och ljuset!

Funderingar i väntan på en buss

2011-06-29T17:52:00.004+02:00

Tajts: det är lite som att röka cigg; jäkligt tacky men omöjligt att sluta med...

Stairmastern: vad hände med den? Den bara försvann från alla gym. Finns det någon begravningsplats för den stackars hopplöst omoderna stairmastern där det ligger tusentals stairmaster-skrov?

Måste man verkligen gå så otroligt långsamt bara för att man har semester?

Hur bildbloggar man med iphone?

Uppdatering:

Finns det någonting jag inte kan? :)

Nu händer det!

2011-06-26T11:27:00.000+02:00

Mitt första inlägg på min förtjusande vita iphone. Det vara bara det.

Plinkiplonk

2011-06-10T22:30:00.004+02:00

Pianot är på plats. Men i ärlighetens namn blir det inte att man spelar hela kvällarna direkt. Det är svårt att få tid till allt man vill göra om dagarna. Om bara dagarna hade ett par timmar till!
Men vilken vacker möbel pianot är om inte annat!
Har lyckats lokalisera lite gamla notpapper och vips blev det åtminstone lite enklare att försöka ta upp spelandet. Vilket är roligare... Man är ju en modern latmask.

Och sen så har jag upptäckt en annan sak med mig själv på sistone, apropå att spela efter gamla välkända noter. Jag har börjat läsa om gamla böcker. Se om gamla TV-serier. Gamla filmer jag redan sett.
Det är som just det faktum att jag har ett hum om vad de handlar om är själva grejen. Allt som är nytt känns jobbigt och jag ryggar tillbaka. Vem orkar?
Jag har undrat om jag har tappat det. Vad är det för trist inställning. Mår jag inte riktigt bra? Lite skumt faktiskt.
Men sen slog det mig att det är ju ändå rätt mycket i mitt liv som är nytt. Att ha barn är rätt nytt. Jag har flyttat ganska nyligen. Jag har varit borta från jobbet länge. Det kanske är därför jag är så sugen på repriser? Jag har så många andra intryck att bearbeta att inte kan fokusera tillräckligt för att ta in något helt nytt. Man kan undra. Det finns ju så många bra olästa böcker och osedda filmer. Man kunde ju lägga tiden på det istället.

Varför jag så ofta är sugen på att se "You've got mail" fortsätter dock vara en mystisk gåta.
(Obs! Hemlighet.)

Come to mama!

2011-05-23T21:03:00.005+02:00

På fredag!
Då slår min dröm in.

Jag ska äntligen få ett piano. Eller jag och jag, vi! Vi! Vi ska få ett piano!

Det är inte bara jag som längtar som ni ser! Vi får la slåss om det...

Apropå rullgardin

2011-05-23T08:03:00.000+02:00

Det har inte hjälpt...
Gäsp...

Vi har bestämt oss!

2011-05-22T22:28:00.001+02:00

Vi ska bli med piano!

Veckans höjdpunkt

2011-05-22T21:31:00.003+02:00

Kan jag inte ha en dålig helg eller? Alltså, jag klagar inte. Men det är som att livet tar en lyckoskutt på fredagkvällen och sen rullar det bara på.
Tvätta fönstren blir kul. Hänga tvätt är skönt. Dricka kaffe en erotisk upplevelse. Åka en sväng med bilen: ett oändligt äventyr. Fullspäckat IKEA, okej då. Spöregn en hel dag, vem märker sånt?

Medan jag skriver åminner jag mig att jag haft ett par rätt dåliga helger under denna våren faktiskt, det har jag ju. Jag har ju tyvärr varit under isen ett par helger faktiskt. Men dessa fantastiska helgerna raderar de dåligas existens från almanackan. De finns inte, har aldrig funnits.

Idag fick jag också en stund ensam med min lillprins. Bara han och jag. Busa runt hemma, lyssna på "mik", klä på oss, äta, åka buss, inget märkvärdigt när man säger det högt. Men att uppleva det! Vilken känsla. Det kanske är det som är hemligheten. Det kanske är han som är hemligheten.

Mörkläggning

2011-05-17T21:46:00.001+02:00

Installerat rullgardin. Hoppet är det sista som överger en.

Måste. Få. Sova. Längre. På. Mornarna.

Stockholm tur och retur.

2011-05-16T20:14:00.003+02:00

Nu har sjukstugan stängt! Istället har vi förlustat oss i Stokholm en helg och firat prinskorvens faster som fyllde år. Fantastiskt! Det kändes som att åka på semester till Långtbortistan eller nåt. En timme med flyg till en annan världsdel där solen stekte och man blev lite mer loj och så där avkopplad och semesterig. Stockholm visar sig alltid på sin bästa sida.

Det var också omval igår iom det misslyckade valet i höstas, och det var en ny erfarenhet att erfara. Att rösta om. Och att den förra rösten inte gills längre.
Och jag fascineras av dom som alls kommer ihåg vad de röstade på sist, det är ju en evighet sen. Jag fascineras även av dom som inte röstade nu för att dom minsann röstade i höstas. Jaha, men det spelar ju ingen roll. Den gills ju inte längre.

Ijallafall.
Röstat. Rest. Njutit. Shoppat. Friskat på. Levt.

I need som fine whine...

2011-05-01T17:46:00.003+02:00

Gnällig sjukdomsblogg coming up!

Jag ber om ursäkt. Det går ju inte över. Jag tycker inte man får lov att vara sjuk så här länge.
Summan av symptomen är konstant även om de inbördes växlar med varandra och nya uppkommer titt som tätt. Men bättre, det blir jag inte.

Jag försöker ändå, jag går till jobbet och börjar dagen med en varning. "Jag kommer inte säga så mycket idag". Men socialt svältfödd som jag blivit måste jag ju prata av mig. Har ju för bövelen inte ens haft talförmåga! Ergo: vad skönt för alla andra att the chatterbox kom tillbaka...
Jag tar det så lugnt jag kan. Och i kravlöst gemak åker vi och handlar. Vi får besök. Jag lagar mat. Försöker sjunga visor med prinskorven. Allt är antagligen mycket dumt. Antagligen orsaken till varför detta inte blir bättre.

Ny strategi: jag går och lägger mig en stund.